Obamas tvångsmässiga judehat.


Mycket tänkvärd artikel av kända Bayefski om monstret Obongo.

Hur mycket kommer Obama att tvinga ur Israel under hans sista år? 

by ANNE BAYEFSKY November 9, 2015 4:00 AM @ANNEBAYEFSKY



Mycket bläck har spillts för att skylla tillståndet i relationerna mellan USA och Israel på dålig personlig rapport mellan president Obama och premiärminister Netanyahu. Faktum är att den kramvänliga Barney den lila Dinosauren kunde ha varit Israels valda ledare, och relationerna skulle ha varit lika fientliga. I sju decennier från ögonblicket för Israels födelse – genom fem krig, en kampanj, åtta operationer, två “uppror”, och år av terrorism – har palestinska araber gjort allt för att undvika att leva fredligt sida vid sida med en judisk stat. 

Detta är inte urgammal historia. 
Det är i dag. 
Här står palestinske ledaren Mahmoud Abbas talar till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 28 oktober 2015 
Situationen . . . som en följd av den fortsatta israeliska ockupationen och dess metoder är den värsta och mest kritiska sedan 1948..  Hur länge kommer denna utdragna israeliska ockupationen av vårt land senast? Efter 67 år för hur länge tror du att det är möjligt för den att fortsätta? . . . Sjuttio år av lidande, orättvisor, förtryck och fattigdom, och bevarandet av den längsta ockupationen känd för mänskligheten i modern historia. 
Den palestinska berättelsen har aldrig varierat: Israel har byggt på ockuperat arabiskt  territorium – inte sedan 1967, utan sedan 1948. Det är därför palestinierna har anspråk på en “rätt att återvända” vars syfte är deras ideala “enstatslösning” – en stat där judar är demografiskt underlägsna. 
RELATERAT: Obama-Intifadan 
Att stå i vägen för palestiniernas en-tillståndsmål har varit Israels och USA:s orubbliga engagemang för en förhandlingslösning och  slutlig lösning på konflikten. En förhandlingslösning skulle legitimera varje sida och lämna båda parter kvar. Därför har den arabiska sidan försökt undfly förhandlingar på två sätt: för det första, direkt genom användning av våld; och för det andra, indirekt, genom att insistera på externt påtvingade “lösningar” via multilaterala organ där Israel är underlägset – till exempel FN. Detta är inte fantasi. Det är faktum. 
Här är Abbas i FN: s generalförsamling den 30 september 2015 “Det är inte längre lämpligt att slösa tid i förhandlingar.” I motsats, här är Netanyahu vid FN:s generalförsamling den 1 oktober 2015 “Jag är beredd att omedelbart, omedelbart återuppta direkta fredsförhandlingarna med den palestinska myndigheten utan några förhandsvillkor som helst.” 
 Så när president Obama meddelade den November 6, 2015, via Rob Malley, Mellanösterns samordnare vid det nationella säkerhetsrådet, att det fanns en påstådd “ny” “verklighet” där “är parterna inte kommer att vara i stånd att förhandla en slutlig överenskommelse status “under hans ordförandeskap, gick han helt efter den palestinska Spelplanen. 
Detta innebär att presidenten kommer inte att spendera sitt sista år för att göra det enda som skulle flytta bollen framåt – det vill säga, pressa Abbas att välja diplomati och förhandlingar om våld och tredjeparts påtryckningar. Snarare kommer Obama att försöka påtvinga sin vilja på Israel, FN är den självklara modus operandi. När allt kommer omkring valde denna president Säkerhetsrådet över Kongressen om Iran-affären. Han kan låta rådet göra det smutsiga arbetet på Israel, också. I själva verket, har, under den senaste månaden, Samantha Power, USA:s ambassadör till FN, lagt grunden för just en sådan förrädisk strategi. 
Tillbaka till den 3 oktober 2015. En kniv-svingande palestinier anföll Adele Banita, en ung israelisk mor, medan hon gick i Jerusalems gamla stad med sin make Aharon, två år gamla son, och nyfödda dotter. Adele överlevde för att berätta historien, som stöds av videobevis. Hennes 21-årige make låg döende, hennes son sårades, och hon fick flera huggsår. Med en kniv fortfarande i sin kropp ropade hon på hjälp till närliggande arabiska affärsinnehavare, som såg på. I stället för att komma till hennes hjälp spottade de på henne, skrattade, sa till henne henne att dö, och stod bredvid. En judisk man som kom till familjens stöd knivskars till döds. 
RELATERAT: Intifadan är ideologiskt hat av Israel i ord och handling 

Men den 22 oktober, 2015 gjorde Samantha Power detta chockerande uttalande till säkerhetsrådet: “I Jerusalem, köpare och säljare är på helspänn. . . . Sade en arabisk butiksägare i den gamla staden, ‘När jag förbereder saft, är jag rädd för att skära apelsiner i fall någon ser mig med kniv och skjuter mig. ‘ ”

Hellre än att tala om den verkliga historien om faktiska arabiska affärsinnehavare och deras patologiskt våldsamma jude-hat, marknadsförde ambassadör Power berättelsen om en arabisk butiksägare som inbillade sig vara ett offer – på samma plats som Banita verkliga mördare.

President Obamas utrikespolitik har aldrig vacklat: Han sökte “dagsljus” mellan honom och Israel. Han har uppnått en avgrund. 

Effekten fortsatte genom att uppmana “båda parter” till “återhållsamhet”. Palestinierna hörde högt och tydligt budskapet som moralisk relativism och straffrihet för palestinsk uppvigling.

Några dagar senare, den 3 november, 2015 skrev Riyad Mansour, den palestinska FN-ambassadören, ett formellt brev till FN som hävdade att i oktober återvände palestinska “kroppar med saknade hornhinnor och andra organ”, vilket ytterligare bekräftar tidigare historier om organskörd i t.ex. vänsterextremistblaskan Kvällsposten, av ockupationsmakten från de palestinska offren för sin brutalitet.

Lägg till detta Powers uttalande till FN: s säkerhetsråd den 16 oktober 2015 där hon förklarade att judar som bor i bosättningar (som är juridiskt omtvistat territorium vars ägande är föremål för förhandlingar) och judar dör i händerna på “frustrerade” terrorister var en del av en “cirkel av upptrappning.” Inte överraskande, fortsätter palestiniernas mord framfart.

Den som tror att presidentens giftiga utrikespolitik för Israel bara är en personlig vendetta mot en utländsk ledare han inte gillar är att ge Obama alldeles för lite kredit. Hans utrikespolitik har aldrig vacklat: Han sökte “dagsljus” mellan honom och Israel. Han har uppnått en avgrund.

Den enda frågan kvar är hur mycket mer blod presidenten kan utdra ur Israel under hans sista tolv månader.

– Anne Bayefsky är ordförande för Human Rights Voices och chef för Touro-institutet om Mänskliga Rättigheter och Förintelsen. Du kan följa henne på
Twitter  @AnneBayefsky.


How Much Will Obama Extract from Israel in His Last Year?

 (Joe Raedle/Getty) SHARE ARTICLE ON FACEBOOKSHARE TWEET ARTICLETWEET PLUS ONE ARTICLE ON GOOGLE PLUS+1 PRINT ARTICLE EMAIL ARTICLE ADJUST FONT SIZEAA by ANNE BAYEFSKY November 9, 2015 4:00 AM @ANNEBAYEFSKY Much ink has been spilled blaming the state of U.S.–Israel relations on the poor personal rapport between President Obama and Prime Minister Netanyahu. The fact is that huggable Barney the Purple Dinosaur could have been Israel’s elected leader, and the relations would have been equally hostile. For seven decades from the moment of Israel’s birth — through five wars, one campaign, eight operations, two “uprisings,” and years of terrorism — Palestinian Arabs have done everything possible to avoid living peacefully side by side with a Jewish state. This isn’t ancient history. It’s today. Here is Palestinian leader Mahmoud Abbas speaking to the U.N. Human Rights Council in Geneva on October 28, 2015: The situation . . . as a result of the continued Israeli occupation and its practices is the worst and most critical since 1948. . . . How long will this protracted Israeli occupation of our land last? After 67 years for how long do you think it is possible for it to continue? . . . Seventy years of suffering, injustice, oppression, and deprivation, and the perpetuation of the longest occupation known to mankind in modern history. The Palestinian narrative has never varied: Israel has been built on occupied Arab territory — not since 1967, but since 1948. That’s why Palestinians claim a “right of return” whose very purpose is their ideal “one-state solution” — one state where Jews are demographically outnumbered. RELATED: The Obama Intifada Standing in the way of the Palestinians’ one-state goal has been Israel’s and America’s unwavering commitment to a negotiated final resolution of the conflict. A negotiated resolution would legitimize each side and leave both parties still standing. Hence, the Arab side has sought to eschew negotiations in two ways: first, directly, by the use of force; and, second, indirectly, by insisting on externally imposed “solutions” via multilateral entities where Israel is outnumbered — such as the United Nations. This isn’t fantasy. It’s fact. RELATED: It’s Obama, Not Netanyahu, Who’s Killed the Two-State Solution Here is Abbas at the U.N. General Assembly on September 30, 2015: “It is no longer useful to waste time in negotiations.” In contrast, here is Netanyahu at the U.N. General Assembly on October 1, 2015: “I am prepared to immediately, immediately, resume direct peace negotiations with the Palestinian Authority without any preconditions whatsoever.” So when President Obama announced on November 6, 2015, via Rob Malley, Middle East coordinator at the National Security Council, that there was an allegedly “new” “reality” in which “the parties are not going to be in a position to negotiate a final status agreement” during his presidency, he was adopting the Palestinian playbook. RELATED: Rebuilding the U.S.-Israeli Alliance This means the president will not spend his final year doing the only thing that would move the ball forward — namely, pressuring Abbas to choose diplomacy and negotiations over violence and third-party coercion. Rather, Obama will attempt to impose his will on Israel, the U.N. being the obvious modus operandi. After all, this president chose the Security Council over Congress on the Iran deal. He can let the Council do the dirty work on Israel, too. Indeed, over the past month, Samantha Power, the U.S. ambassador to the U.N., has been laying the groundwork for just such a treacherous strategy. SHARE ARTICLE ON FACEBOOKSHARE TWEET ARTICLETWEETBack up to October 3, 2015. A knife-wielding Palestinian attacked Adele Banita, a young Israeli mother, while she walked in Jerusalem’s Old City with her husband Aharon, two-year old son, and infant daughter. Adele lived to tell the tale, supported by video evidence. Her 21-year-old husband lay dying, her son was wounded, and she suffered multiple stab wounds. With a knife still lodged in her body, she cried out for help to nearby Arab shopkeepers, who looked on. Instead of coming to her aid, they spit on her, laughed, told her to die, and stood by. A Jewish man who came to the family’s aid was knifed to death. RELATED: The Intifada Is Ideological Hatred of Israel in Word and Deed But on October 22, 2015, Samantha Power made this shocking statement to the Security Council: “In Jerusalem, shoppers and merchants are on edge. . . . Said an Arab shopkeeper in the old city, ‘When I prepare the juice, I am scared to cut the oranges in case someone sees me with the knife and shoots me.’” Rather than tell the real-life story of the actual Arab shopkeepers and their pathologically violent Jew-hatred, Ambassador Power peddled the tale of an Arab shopkeeper’s imagining himself to be a victim — in the same place as Banita’s real killers. President Obama’s foreign policy has never wavered: He sought “daylight” between himself and Israel. He has achieved a chasm. Power continued by calling on “both parties” to “exercise restraint.” The Palestinians heard loud and clear the message of moral relativism and impunity for Palestinian incitement. Days later, on November 3, 2015, Riyad Mansour, the Palestinian ambassador to the U.N., wrote a formal letter to the U.N. claiming that, in October, Palestinian “bodies were returned with missing corneas and other organs, further confirming past reports about organ harvesting by the occupying Power from the Palestinian victims of its brutality.” 
MORE ISRAEL OBAMA MOUTHED SOME PRO-ISRAEL LINES, BUT HIS DISDAIN FOR NETANYAHU REMAINS CLEAR REPORTED EU TRADE RULE SINGLES ISRAEL OUT FOR DISCRIMINATION STAND WITH ISRAEL BY VISITING ISRAEL Add to this Power’s statement to the Security Council on October 16, 2015, in which she explained that Jews living in settlements (on what is legally disputed territory whose ownership is subject to negotiations) and Jews dying at the hands of “frustrated” terrorists were part of a “cycle of escalation.” Not surprisingly, the Palestinians’ murderous rampage continues. Anyone who believes that the president’s toxic foreign policy on Israel is a mere personal vendetta against a foreign leader he doesn’t like is giving Obama far too little credit. His foreign policy has never wavered: He sought “daylight” between himself and Israel. He has achieved a chasm. The only question left is how much more blood the president can extract from Israel in his last twelve months. — Anne Bayefsky is the president of Human Rights Voices and the director of the Touro Institute on Human Rights and the Holocaust. You can follow her on Twitter @AnneBayefsky.

Read more at: http://www.nationalreview.com/article/426768/daylight-between-us-israel-obamas-unwavering-hostility?mc_cid=cc3f43c1bc&mc_eid=c0f0a64dae

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s